Igårkväll satt jag och kämpade med ett stråkarr till den lite mindre proddade låten. Kommer nog bli en intressant mix. Låten kommer ha både electro feeling och akustiskt stråk. Låten jag har valt att lägga stråkarr på är denhär ("Barbie har ätit upp min vän") , om ni är nyfikna! ;) Senare tittade Henke förbi och vi improviserade fram nångonslags cyberrymd-låt, som fick heta "Aliens march"...

Idag har jag tagit en låång frukost stund, och gud, nu är det snart lunch.

Fullt ös medvetslös! Vårterminen är fullsmockad med projekt i form av skivinspelning och konserter. Ska bli super kul men känner mig samtidigt helt skräckslagen. Men något jag har lärt mig på sista tiden är att det när man är ordentligt skitnödigt livrädd.. som man utvecklas som mest. Ibland utmanar jag mig själv lite genom att tänka såhär: "Hur kan jag lösa denhär uppgiften på för sätt för att känna mig maximalt obekväm", dock är det ett fruktansvärt obekvämt vis att jobba på, men för mig funkar det verkligen att pilla på slajmet och verkligen förstå att det inte är farligt och att jag klarar det fint!

Stötte på en länk som gav mig en rolig stund.

Tänk va tiden går och modet ändras..
och kommer tillbaka!

Idag har jag haft vad man kallar lökdag.. Helt fantastiskt faktiskt!
Hade Petra varit här hade hon sagt:
"Nu tycker jag att det luktar lättja här inne!"

Nu har jag jobbat i Logic så öronen blöder.. Har gått in i någonslags kreativ maniperiod..

Nu ska jag joina dom andra och gå och käka pizza. Det kan jag vara värd..

(Vilket också är titeln på dagens jobb som ni nog får höra lite senare)

Har dock inte löst brus-efter-bouncing-problemet ännu -.-

Ikväll hade vi vår sista singersong-konsert för terminen, alla var fantastiskt grymma och jag känner mig mer än stolt över oss alla. Jag brukar alltid ha så mycke känslor efter ett uppträdande. När det första ruset har lagt sig infinner sig alltid någon slags tomhet för mig. Det är som att jag alltid börjar analysera min insats i detalj, vilket ofta resulterat i att jag blir väldigt ledsen. Min kille drog någon härlig parallell med något rockband som i sin karriärs gryning fått vassa saker kastade på sig på scen men bara kastat saker tillbaka och sedan fortsatt med musiken. Baksidan av det hela. Blev visserligen tröstad och lite vinpimpel på Eiras rum gjorde kvällen. Nu är det dags att knyta sig, om jag orkar upp till frukost 08.00 imorgon låter jag vara osagt.

Saknar min underbara vän Nelly. Vi har delat både de ena och det andra. För några dagar sedan var det en vän här i Bollnäs som frågade hur det kommer sig att jag och Nelly blev så bra vänner. Egentligen var alla odds emot. Första månaden i samma klass blev Nelly ihop med en kille som dumpat mig några månader innan. Men snart fick Nelly problem med killen som, när allt kommer omkring, inte var något att hänga i julgranen. Det var någonstans här vi fann varann. Det visade sig att Nelly, som jag i början tyckte var en dum fjortis och för övrigt var oerhört avundsjuk på, skulle komma att bli en av dem jag aldrig tänker släppa.

It takes two to tango.


Här är vi på projektet i 2:an

Hej och välkommen! Kul att just DU hittat hit.. om nu någon nånsin gör det alltså!

Jag heter Erica och jag håller på med precis det jag vill, nämligen musik och förhoppningsvis gör jag detta resten av min tid på detta roterande klot. Den som lever får se! Jag är för tillfället bosatt i Bollnäs där jag pluggar singer-songwriting. Att göra musik har på kort tid blivit mitt absolut största intresse. Såklart har ju musiken i allmänhet hängt med länge, men just de personliga musikskapandet är relativt nytt för mig. Så jag är tacksam för feedback.

När man håller på med något som kan tyckas såhär flummigt som artisteri så kan det kännas skönt att få svart på vitt att man faktiskt producerat någonting. För det finns dagar det känns som om man inte lyckats åstakomma någonting vettigt all. Så känner förmodligen alla emellanåt men på så sätt tänker jag att lite småbloggande skulle göra nytta. Lite som en loggbok i vardagen om du förstår!

Här kommer jag dela med mig av lite av varje från min vardag i bilder och musik. Förmodligen kommer jag tycka till en hel del också! Ni får svälja det med hull och hår eller plocka russinen ur kakan, passar det inte alls så ses vi förmodligen inte mer och då säger jag tack och adjö redan nu. Annars, på återseende!