Jag minns när jag var yngre och vandrade omkring i glansiga köplandskap. Villkorslöst lät jag mig omfamnas av paljetter och kläder jag skulle använda noll gånger. Jag ville ha allt jag såg. Jag vill fortfarande ha en stor del av det. Skillnaden är att jag kan hålla mig i skinnet, för det mesta. Mellandagsrea och slutrea är uttryck som gör att de kliar i fingrarna på de flesta. Klådan i mina har avtagit lite sedan i morse. Lite kaffe och en titt på hyran (i kuvertet jag inte vågat öppna) gjorde susen! Men attans vad lite nya fina kläder skulle sitta fint, dock har jag inte glömt mina våta drömmar om en midi keyboard. Den som lever får se.