Jag vet jag inte borde låta dig göra mig frustrerad.
Men det är så mycket man inte borde.

Du ser jag ler och skrattar men jag är inte glad idag.
Eller någon annan dag när jag inte får prata till punkt.

Om det fanns ett pris i att inte lyssna
så skulle du i alla fall ha varit nominerad.
Med flera.

Du vet det är fult att skälla ut
Och är du dum nog att låta dom se dig brusa.
Så är det du, du, du som är sjuk.
För det är fult, fult, fult att skälla ut.

Jag vet jag inte borde låta dig göra mig frustrerad.
Dom glor och jag vet du, du blir generad.

Jag vet jag inte borde lyssna på allt dom säger.
Ju mer du kniper ju mera skriker jag.

Om det fanns ett pris i att inte lyssna
så skulle du i alla fall ha varit nominerad.
Och jag vet flera.

Ignorerad,
frustrerad.
Irriterad, Infekterad.

Irriterad för engagerad.

Den som vågar säga ifrån öppet och bestirda det hon tycker är fel ses ofta som aggresiv och hysterisk. Framförallt i vår slätstrukna kultur där vi får lära oss att uppträda artigt. Men när blev det viktigare att vara artig än att ändra på orättvisor? För mig är det obegripligt hur en kvinna kan påstå att hon inte är feminst. Hur många gånger har man inte hört den liksom: - Ja, jo det ska ju vara rättvist och så, men, jag är ju absolut inte femisist! Då har man inte fattat vad ordet står för. Vilket är helt absurt år 2011 (snr 12). Men något ska man väl ha att berätta för barnbarnen!

Lite fakta om begreppet feminism.
Det franska lånordet feminism introducerades i Sverige 1903 av Frida Stéenhoff med boken Feminismens moral. Ordet var ursprungligen ett nedsättande ord för kvinnor som inte ansågs bejaka sin kvinnlighet och som man trodde ville bli som män. Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen.

Men andra ord så vill dessa kvinnor som inte säger att de är feminister inte ha ekonomisk, social och politisk jämställdhet med mannen. Feminist betyder alltså inte att man vill stympa alla män.



Män som samlats utanför högkvarteret för nationella samfundet mot kvinnlig rösträtt, USA 1911.
Bildkälla

Jag har funderat mycket kring dethär med varför det anses så fullt att höjja rösten.
Började med en ny låt för några dagar sedan och nu är den äntligen färdig! Den handlar just precis om detta..
Det är fullt att skälla ut.


Det återstår bara lite finslip med ljudnivåer i datorn innan
ja lägger upp den for all to hear!
men jag har inte bestämt vad den ska heta ännu. hm..

Hålla öronen öppna!

Jag minns när jag var yngre och vandrade omkring i glansiga köplandskap. Villkorslöst lät jag mig omfamnas av paljetter och kläder jag skulle använda noll gånger. Jag ville ha allt jag såg. Jag vill fortfarande ha en stor del av det. Skillnaden är att jag kan hålla mig i skinnet, för det mesta. Mellandagsrea och slutrea är uttryck som gör att de kliar i fingrarna på de flesta. Klådan i mina har avtagit lite sedan i morse. Lite kaffe och en titt på hyran (i kuvertet jag inte vågat öppna) gjorde susen! Men attans vad lite nya fina kläder skulle sitta fint, dock har jag inte glömt mina våta drömmar om en midi keyboard. Den som lever får se.

Dan före dopparedan!
Alla klappar är äntligen färdiga och nu ikväll återstår bara filmmys!




Nu tänkte jag bjuda på en liten blues med electrosound såhär på kvällskvisten!

Idag har jag haft vad man kallar lökdag.. Helt fantastiskt faktiskt!
Hade Petra varit här hade hon sagt:
"Nu tycker jag att det luktar lättja här inne!"

På våra musikteorilektioner jobbar vi oftast med att sätta saker i sitt sammanhang praktiskt direkt. För mig funkar de sättet oerhört bra att lära sig på och allt blir så mycke roligare.

Här är en uppgift jag hade tidigare i höstas som skulle bygga på olika intervall i komp och melodi. Själv är jag barnsligt förtjust i enkelheten som sedan byggs på.

Idag ska jag packa mina väskor och skura mitt golv för sen bär det av hemmåt. De flesta på internatet har redan åkt men det var skönt att stanna lite extra för att pusta ut. Att vara för sig själv är något alla behöver och något som jag borde bli betydligt bättre på. Som att ta en promenad i tystnad till exempel. Förut kunde jag nästa inte gå någonstans ensam eller med musik i öronen. Igår slog de mig hur skönt det var. Det är som min sköna vän Petra säger: "Vi behöver ha tråkigt ibland, oftast har vi alldeles för roligt" . Kan låta krasst men de finns en poäng, vi behöver pauser att bearbeta alla intryck.

Nu har jag jobbat i Logic så öronen blöder.. Har gått in i någonslags kreativ maniperiod..

Nu ska jag joina dom andra och gå och käka pizza. Det kan jag vara värd..

(Vilket också är titeln på dagens jobb som ni nog får höra lite senare)

Har dock inte löst brus-efter-bouncing-problemet ännu -.-

Den här låten skrev jag för två dagar sen.

Ikväll hade jag lite kul i Logic och här är resultatet! :)

Dock kom det med ett brus när jag bouncade låten,

om någon vet vad det kan bero på så är jag tacksam för svar!

Nu ska jag gå och se om Eirar orkar hänga med och spela in en låt jag gjort...

"Love is knowing that he's looking at you, without turning to see."

Ikväll hade vi vår sista singersong-konsert för terminen, alla var fantastiskt grymma och jag känner mig mer än stolt över oss alla. Jag brukar alltid ha så mycke känslor efter ett uppträdande. När det första ruset har lagt sig infinner sig alltid någon slags tomhet för mig. Det är som att jag alltid börjar analysera min insats i detalj, vilket ofta resulterat i att jag blir väldigt ledsen. Min kille drog någon härlig parallell med något rockband som i sin karriärs gryning fått vassa saker kastade på sig på scen men bara kastat saker tillbaka och sedan fortsatt med musiken. Baksidan av det hela. Blev visserligen tröstad och lite vinpimpel på Eiras rum gjorde kvällen. Nu är det dags att knyta sig, om jag orkar upp till frukost 08.00 imorgon låter jag vara osagt.

Saknar min underbara vän Nelly. Vi har delat både de ena och det andra. För några dagar sedan var det en vän här i Bollnäs som frågade hur det kommer sig att jag och Nelly blev så bra vänner. Egentligen var alla odds emot. Första månaden i samma klass blev Nelly ihop med en kille som dumpat mig några månader innan. Men snart fick Nelly problem med killen som, när allt kommer omkring, inte var något att hänga i julgranen. Det var någonstans här vi fann varann. Det visade sig att Nelly, som jag i början tyckte var en dum fjortis och för övrigt var oerhört avundsjuk på, skulle komma att bli en av dem jag aldrig tänker släppa.

It takes two to tango.


Här är vi på projektet i 2:an

Nu i helgen har vi haft återvändarfest på internatet.
Hur kul som helst att träffa de gamla eleverna!

Jag låter bilderna tala sitt klara språk.

Igår var jag en sväng till secondhand affären Kupan här i Bollnäs. Hittade lite av varje men en grejj kände jag att jag bara behövde visa...

De är superkul att se tillbaka på värderingar förr och jämföra med nu. I Sälskapslifets Grundlagar betar Baronessa De Fresne allt ifrån hur man ska uppföra sig på en bal till hur man bör aggera på en bergavning. Denhär lilla boken är enligt författaren allt man behöver för att uppnå framgång och undvika att framstå som hon själv skriver som ett dumhufvud.

Somliga säger att det var bättre förr...












"Kan man icke dansa, så bör man icke antaga en inbjudning till en bal, om man befinner sig i den dansande åldern; ty icke dansande äro på baler mycket öfverflödiga personer, vilka endast stå ivägen öfverallt och måste förefalla sig sjelva mycket ledsamma, liksom de äro det för de öfvriga.



"I sin egen boning kan man behålla nattrocken på, när man ej väntar något besök" (NÄHÄ?)

Här är en teoriuppgift jag hade i veckan. Uppgiften var att göra en låt med skeva takter och taktartsbyte.
Tolkning av handlingen låter jag var och en göra sin egen.

Nu ska jag passa på att gå och lägga mig när folket i rummet brevid äntligen lagt av att spela bastuba.. herregud.

Hon hade skönhet man inte kunde se.
Men de var ingenting värt.

Här är dom andra vi är alla samma.
Oskriven regel är de.
Vad är det då för idé.

Om ingenting jag säger nu, ingenting jag gör spelar någon roll.
Om ingenting jag säger nu, ingenting jag gör nånsin gör skillnad.
Vad är det då för idé med nånting alls.
Om ingenting jag säger nu, ingenting jag gör spelar någon roll.
Om ingenting jag säger nu, ingenting jag gör nånsin hör hit.
Vad är det då för idé med nånting alls.

Stilla ingenting är orättvist.
Det är i alla fall va du försöker intala dig.

Om du vore jag, om jag va du. Hade de varit annorlunda.
Men det är ju inget tvivel, du är störst bäst och otillfredsställd.
Vad är det då för idé.

Min mun sa nej, nej, nej medan mina ögon sa ja.
Och vad tänkte jag på egentligen när jag tog den
korta tjolen istället.

ha, ha, ha så kan de gå.

Hej och välkommen! Kul att just DU hittat hit.. om nu någon nånsin gör det alltså!

Jag heter Erica och jag håller på med precis det jag vill, nämligen musik och förhoppningsvis gör jag detta resten av min tid på detta roterande klot. Den som lever får se! Jag är för tillfället bosatt i Bollnäs där jag pluggar singer-songwriting. Att göra musik har på kort tid blivit mitt absolut största intresse. Såklart har ju musiken i allmänhet hängt med länge, men just de personliga musikskapandet är relativt nytt för mig. Så jag är tacksam för feedback.

När man håller på med något som kan tyckas såhär flummigt som artisteri så kan det kännas skönt att få svart på vitt att man faktiskt producerat någonting. För det finns dagar det känns som om man inte lyckats åstakomma någonting vettigt all. Så känner förmodligen alla emellanåt men på så sätt tänker jag att lite småbloggande skulle göra nytta. Lite som en loggbok i vardagen om du förstår!

Här kommer jag dela med mig av lite av varje från min vardag i bilder och musik. Förmodligen kommer jag tycka till en hel del också! Ni får svälja det med hull och hår eller plocka russinen ur kakan, passar det inte alls så ses vi förmodligen inte mer och då säger jag tack och adjö redan nu. Annars, på återseende!