Den som vågar säga ifrån öppet och bestirda det hon tycker är fel ses ofta som aggresiv och hysterisk. Framförallt i vår slätstrukna kultur där vi får lära oss att uppträda artigt. Men när blev det viktigare att vara artig än att ändra på orättvisor? För mig är det obegripligt hur en kvinna kan påstå att hon inte är feminst. Hur många gånger har man inte hört den liksom: - Ja, jo det ska ju vara rättvist och så, men, jag är ju absolut inte femisist! Då har man inte fattat vad ordet står för. Vilket är helt absurt år 2011 (snr 12). Men något ska man väl ha att berätta för barnbarnen!

Lite fakta om begreppet feminism.
Det franska lånordet feminism introducerades i Sverige 1903 av Frida Stéenhoff med boken Feminismens moral. Ordet var ursprungligen ett nedsättande ord för kvinnor som inte ansågs bejaka sin kvinnlighet och som man trodde ville bli som män. Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen.

Men andra ord så vill dessa kvinnor som inte säger att de är feminister inte ha ekonomisk, social och politisk jämställdhet med mannen. Feminist betyder alltså inte att man vill stympa alla män.



Män som samlats utanför högkvarteret för nationella samfundet mot kvinnlig rösträtt, USA 1911.
Bildkälla

Jag har funderat mycket kring dethär med varför det anses så fullt att höjja rösten.
Började med en ny låt för några dagar sedan och nu är den äntligen färdig! Den handlar just precis om detta..
Det är fullt att skälla ut.


Det återstår bara lite finslip med ljudnivåer i datorn innan
ja lägger upp den for all to hear!
men jag har inte bestämt vad den ska heta ännu. hm..

Hålla öronen öppna!

Jag minns när jag var yngre och vandrade omkring i glansiga köplandskap. Villkorslöst lät jag mig omfamnas av paljetter och kläder jag skulle använda noll gånger. Jag ville ha allt jag såg. Jag vill fortfarande ha en stor del av det. Skillnaden är att jag kan hålla mig i skinnet, för det mesta. Mellandagsrea och slutrea är uttryck som gör att de kliar i fingrarna på de flesta. Klådan i mina har avtagit lite sedan i morse. Lite kaffe och en titt på hyran (i kuvertet jag inte vågat öppna) gjorde susen! Men attans vad lite nya fina kläder skulle sitta fint, dock har jag inte glömt mina våta drömmar om en midi keyboard. Den som lever får se.

Idag ska jag packa mina väskor och skura mitt golv för sen bär det av hemmåt. De flesta på internatet har redan åkt men det var skönt att stanna lite extra för att pusta ut. Att vara för sig själv är något alla behöver och något som jag borde bli betydligt bättre på. Som att ta en promenad i tystnad till exempel. Förut kunde jag nästa inte gå någonstans ensam eller med musik i öronen. Igår slog de mig hur skönt det var. Det är som min sköna vän Petra säger: "Vi behöver ha tråkigt ibland, oftast har vi alldeles för roligt" . Kan låta krasst men de finns en poäng, vi behöver pauser att bearbeta alla intryck.

Igår var jag en sväng till secondhand affären Kupan här i Bollnäs. Hittade lite av varje men en grejj kände jag att jag bara behövde visa...

De är superkul att se tillbaka på värderingar förr och jämföra med nu. I Sälskapslifets Grundlagar betar Baronessa De Fresne allt ifrån hur man ska uppföra sig på en bal till hur man bör aggera på en bergavning. Denhär lilla boken är enligt författaren allt man behöver för att uppnå framgång och undvika att framstå som hon själv skriver som ett dumhufvud.

Somliga säger att det var bättre förr...












"Kan man icke dansa, så bör man icke antaga en inbjudning till en bal, om man befinner sig i den dansande åldern; ty icke dansande äro på baler mycket öfverflödiga personer, vilka endast stå ivägen öfverallt och måste förefalla sig sjelva mycket ledsamma, liksom de äro det för de öfvriga.



"I sin egen boning kan man behålla nattrocken på, när man ej väntar något besök" (NÄHÄ?)